På senare år har vi sett ett växande intresse för kulturen före modernismens genombrott. Fler och fler börjar ifrågasätta den rådande normen inom arkitektur och stadsplanering, och nyöversättningar av Stefan Zweig och Thomas Mann vittnar om en nyväckt längtan efter en annan litteratur än den som varit påbjuden under efterkrigstiden. Entusiasmen inför det moderna projektet har falnat sedan 60-talets rivningsvåg och med viss eftersläpning kan vi nu skönja embryot till en motreaktion också mot dess estetiska dimension.

Förhoppningsvis kan detta också innebära att nittiotalisterna får en renässans. Det kan finnas skäl att fråga sig varför en författargeneration som kanske var den mest uppburna i den svenska litteraturhistorien, älskad av både eliten och de breda folklagren, idag är om int...