Med bara tio dagars mellanrum förlorade Sverige i april två betydande författare, Lars Gustafsson den 2 och Göran Palm den 12 april. Båda var mina vänner sedan ungdomen, och båda har betytt mycket för min egen utveckling. De flesta av deras läsare har nog uppfattat dem som ideologiska motsatser. Göran blev ju på 60-talet en banerförare och tidvis nästan en fadersgestalt för vänstern, medan Lars sedan slutet av 70-talet framstod som en av medievänsterns argaste kritiker, uppfattad av sina värsta fiender som ett odrägligt högerspöke.

Göran ville vara – och var också – en folklig och jordnära person, som talade med enkla ord på bönders och arbetares vis, medan Lars excellerade som högtflygande intellektuell fantast och akademisk filosof med abstrakta begrepp och ord som det av honom själv myntade ”p...