Jag reagerade med en viss förvåning, medveten om de trauman som kan uppstå när barn inte känner sig fria att vara öppna om sin identitet och frågade: Har du verkligen tänkt igenom detta?

Anledningen till hans beslut är den explosionsartade ökningen av antisemitiska hatbrott i Frankrike sedan kriget mellan Israel och Hamas startade. Över 1 000 brott registrerades på en månad, vilket överstiger det årliga genomsnittet sedan statistikföringens början på 1990-talet. De Davidsstjärnor som klottrats på husfasader i Paris gav kalla kårar, och insikten att det verkar vara ett ryskt beställningsjobb gjorde bara allting ännu mer komplext och förbryllande.

Varför hatet mot judar är så utbrett i just Frankrike kan ha flera förklaringar. Delvis beror det naturligtvis på att Europas största judiska befolkning finns i landet, kombinerat med närvaron av en av Europas största muslimska befolkningar. När Hamas uppmanar världens muslimer att göra uppror finns det tyvärr de som tar dem på orden och går till handling. Frankrike är dessutom det europeiska land som har drabbats hårdast av islamistiska terrorattacker under 2000-talet. Något vi blev smärtsamt påminda om den 13 november årsdagen för den serie av terrorattentat som kulminerade i den fasansfulla dödsskjutningen inne i konserthallen Bataclan 2015. 130 människor förlorade livet under denna tragiska kväll och natt, en händelse som fortfarande är ett öppet sår för fransmännen.

Ett ljus i mörkret var därför den manifestation som hölls i Paris söndagen den 12 november, där över 100 000 personer samlades för att visa sitt stöd för Frankrikes judar. En man som jag pratade med sa att han var där för republikens, för frihetens men framförallt för broderskapets skull. ”Jag tycker att den här manifestationen är extraordinär. Den är lugn, den är vacker, den är rörande, och det visar på något mycket stort: nämligen broderskap”, förklarade han.

Att förvänta sig att en manifestation ensam ska utrota antisemitiska hatbrott är naturligtvis svårt att föreställa sig. Men den väckte åtminstone frågan om den antisemitism som finns i Frankrike och som tyvärr har rotat sig hos politiska partier till både vänster och höger.

Beträffande mina bonusbarn och frågan om hur det påverkar dem att hålla tyst om sitt judiska arv är inget jag vågar ge en bestämd åsikt om. Svaret från deras pappa var att det traumat nog inte är så mycket att göra åt, ”det sitter nedärvt sen länge”.