Plötsligt är det som att alla famlar i mörker. Politiker, nationalekonomer, statsvetare och opinionsbildare som haft för vana att med säkerhet uttala sig om framtiden tävlar nu om att poängtera hur svårt, för att inte säga omöjligt, det är att veta något om vad som komma skall. I ett läge där det bara är folk utan självbevarelsedrift som hävdar att ”nu vänder det”, är det åtminstone en bransch som tycks ha framtiden för sig: eskatologernas och domedagsprofeternas.

De utopister som under de senaste decennierna har fört en tynande tillvaro – och på sin höjd snickrat ihop ett eller annat traktat om behovet av fler kvinnor i bolagsstyrelser – har på sistone sett sina segel fyllas av en vind som inte har varit så stark sedan åren runt 1970. Den framtid som under 1990-talet tycktes ha intecknats av nyliberaler me...