Carin bergströms bok om Oscar II:s hustru, Sofia. En drottnings liv (Historiska Media), har förutsättningar att erbjuda ett på flera sätt spännande innehåll. Den tid den utspelar sig i var direkt grundläggande för vad som sedan har följt.

Sofia var dotter till hertig Vilhelm I av Nassau. Hon var 21 år gammal när hon kom till vårt land, ett i det övriga Europa då rätt okänt utkantsrike uppe i norr. När hon dog, dagen före nyårsafton 1913, hade hon hunnit fylla 77. Oscar hade avlidit sex år tidigare.

Märkligt nog vet man föga om hur det faktiskt gick till när Sofia och Oscar möttes första gången. Han var på en rundresa till de europeiska hoven, säkerligen på jakt efter en passande hustru. I sammanhanget är det inte orimligt att uppfatta henne som en attraktiv spelpjäs på den furstliga äktenskapsmarknaden. Men tycke uppstod tämligen omgående och förlovningen eklaterades redan några månader senare, i september 1856. Den 6 juni 1857 gifte de sig.

Sofia hade från början ingen anledning att tro att hon skulle bli drottning. Oscar blev kung 1872 sedan hans bror Carl XV hade avlidit vid blott 46 års ålder. Under Oscars och Sofias tid skulle den norska unionspartnern lämna sitt ”fellesskap” med Sverige. Landet utvecklades nästan i en språngmarsch från jordbruksekonomi till växande industrination, samtidigt som det genom emigration blev av med kanske femtedelen av sin befolkning.

Med andra ord omfattade hennes levnadslopp åtskillig dramatik, med definitiva omkastningar och tydliga krav på anpassning. Hur Sofia mötte dessa skeen­den hade jag dock gärna velat läsa mer om i den nya boken; hon ges exempelvis en överdriven men knapp roll vid unionskonfliktens fredliga lösning.

Boken förmedlar däremot intrycket av ett i stort sett lyckat äktenskap. Det tyder rader av kärleksfulla brev, främst från henne, på. Långa tider var de två borta från varandra; han i stor utsträckning ute på resor, ofta invigande järnvägsstationer. Hon hade klen hälsa – även om det inte framgår vari denna bestod – och vistades därför mycket utomlands för dess vårdande. Med tiden fick de fem barn, fyra pojkar och en flicka. Den äldste sonen skulle 1907 efterträda Oscar som Gustaf V.

En omfattande ryktesspridning har hävdat att Oscar hade många sidoaffärer, något som behandlas överslätande i boken. Författaren nöjer sig med att citera Uppsalahistorikern Torgny Neveus redovisning i Svenskt Biografiskt Lexikon, där denne summerar att Sofias attityd måste ha varit den överseende hustruns eftersom Oscar inga­lunda var trogen.

Carin Bergström är docent i historia och har en bakgrund som överintendent för Kungl. Husgerådskammaren med Bernadottebiblioteket. Hon är en god stilist, som har valt att främst fokusera på olika förhållanden kring Sofias person och hennes familj, såväl den gamla som den nya i Sverige. Läsaren får mycken information om de kläder och smycken som Sofia bar, liksom om barnens uppfostran. Detta är kanske inte överraskande utan speglar väl det oscariska samhällets syn på rollfördelningen mellan makar.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Ett annat område som då också ansågs höra till kvinnans ansvar var vård av gamla och sjuka. Det är där vi alltjämt finner bevis på Sofias bestående insats; enklast sammanfattad med ordet Sophiahemmet. I hög grad låg hennes initiativ bakom tillkomsten av detta sjukhus, liksom att Sverige fick riktigt utbildade sjuksköterskor. Detta arbete beskrivs insiktsfullt och utförligt. Samtidigt redovisas också hennes centrala medverkan ifråga om tre mönsterbildande sanatorier.

Bland bokens förtjänster finns likaledes många välvalda illustrationer jämte för all forskning så viktiga käll- och litteraturlistor, samt personregister.