Gunstlingen och karriäristen framför alla andra i det svenska hovet, greven och riksskattmästaren Magnus Gabriel De la Gardie (1622–1686), hade fallit från maktens högsta tinnar och var numera persona non grata hos drottning Kristina. Hur hade det kunnat ske? Vem var ansvarig? Vad had e greven gjort? Var det sant att han hade baktalat andra hovmän? Alla nyfikna vände sig till Oxenstierna, som gjorde sitt bästa för att gjuta olja på vågorna. Till drottningen skrev rikskanslern att han förvisso inte protesterade mot beslutet men ansåg att hon borde visa nåd mot greven. Till pfalzgreven Karl Gustav, den blivande krigarkungen, skrev Oxenstierna i december att missförståndet parterna emellan förefaller öka snarare än minska, att det har gått så långt att skadan inte längre går att reparera.

Det är kusligt roli...