Det är kutym att poängtera hur fel han hade i sina omdömen. Det inger knappast förtroende när en stor kritiker visar sig ha förkastat de flesta samtida författare som nu anses vara av verklig betydelse till förmån för nu bortglömda nulliteter. Lägg därtill att flera av hans negativa omdömen styrts av privat hämndbegär, och det kan tyckas svårt att sälja in Charles-Augustin de Sainte-Beuve (1804–1869) som en av de stora kritikerna. Men Sainte-Beuves egentliga gärning är att söka någon annanstans än i känslan för litteraturens utveckling och i inflytandet på den allmänna smaken. Snarare ligger hans mästerskap i en särskild form av kritik som han både skapade och fulländade: det biografiska porträttet. Han förde vidare den antika traditionen av ”berömda mäns liv” och d...