Jensen växte upp i Hudiksvallstrakten. Hans intresse för Ryssland väcktes då han 1878 besökte landet där hans farbror arbetade. Kunskaperna i ryska förbättrades genom studier i Uppsala och snart gjorde Jensen sina första översättningar av Gogols och Turgenjevs noveller.

Med tiden kom han att överföra en imponerande mängd rysk litteratur till svenska. Efterhand lärde han sig dess­utom polska, tjeckiska och flera sydslaviska språk, och bidrog med översättningar från hela den slaviska kulturkretsen. Hans insatser kunde vara omstridda. Anders Österling menade att Jensens tolkningar av ryska dikter var träiga och uteslöt dem ur sin antologi All världens lyrik 1943.

Någon examen tog Jensen aldrig och trots att han senare i livet kom att författa också rent vetenskapliga verk förblev han något av en akademisk outsider. Ändå fick han tack vare sin oerhörda produktivitet och kännedom om de slaviska ländernas litteratur och kultur ett avgörande inflytande för introduktionen av litteratur från denna del av Europa. Han reste oavbrutet till Central- och Östeuropa. Han blev en utmärkt förmedlare, tack vare en ”snabbhet i uppfattningen och mottaglighet för intryck”, som Angel Nakoff skriver i en uppsats om honom.

De egna översättningarna försåg han med introducerande förord, därtill bidrog han med mängder av tidningsartiklar och författare av flera kulturhistoriska böcker och reseskildringar. Han ingick i redaktionen för den klassiska andra upplagan av Nordisk familjebok, där han skrev runt 800 signerade artiklar.

Jensen bidrog på så sätt ensam till att sprida en grundläggande kunskap och förståelse för slavisk kultur och litteratur under en tid när den fortfarande var relativt okänd i Sverige. För en sådan gärning kan man gärna ursäkta ett och annat träigt versmått eller avsaknaden av akademisk examen.