En urmakares död

Urmakaren Jean Fredman begravdes den 9 maj 1767. Han hade levt ett självförbrännanande liv och dog försupen och i största armod. Det dröjde inte länge förrän den unge skalden Carl Michael Bellman hade skrivit en sång om händelsen, ”Fredmans begravning” – hans första visa om honom.

Fredman tillhörde en känd urmakarfamilj och han hade gått i lära hos sin far. Efter gesällvandringar runt om i Europa och efter en vistelse i London återvände han till Stockholm där han snart blev mästare. Han var en skicklig yrkesman och som den främste i sitt skrå blev han snart kunglig hovurmakare och gavs det hedrande uppdraget att sköta om tornuren i stadens förnämsta kyrkor, Storkyrkan och Riddarholmskyrkan.

I trettioårsåldern gifte han sig med en betydligt äldre men mycket förmögen &au...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Johan Stenström

Professor emeritus i litteraturvetenskap.

Läs vidare