Min stadsdels enda bankomat har fått den skyddande kåpan runt sifferdisplayen bortsliten på ena sidan. Nära och på samma sida sitter en romsk man på marken. Han ber om pengar flera gånger under den korta stund det tar att hämta ut sedlarna.

Det här är två platser, men bilden är densamma nästan överallt. Och dagligen dröjer sig skammen och skulden kvar. Att gå och köpa en bukett sprakande röda tulpaner, utan att lägga något i muggen, blir ett tecken på den egna oförlåtliga egoismen.

I barnvagnsutrymmet på gården till ett dagis sover EU-migranter på nätterna. Eftersom det inte finns några toaletter, förklarar hundägare att de inte kan rasta sina hundar i närheten då området bitvis är förorenat. Liknande berättelser kommer från hela Sverige.