År 1957 tilldelades Albert Camus Nobelpriset i litteratur. Han hade varit nominerad till priset redan 1949, och när han nu mottog det var han med sina 44 år den näst yngste Nobelpristagaren i denna priskategori. Kipling var den yngste, ett år yngre än Camus, när han belönades 1907. Prismotiveringen lyfte man fram Camus’ ”betydelsefulla författarskap som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”. Man framhöll också hans insatser som motståndsman under andra världskriget samt hans förmåga att i en absurd värld betona nödvändigheten av humanism och solidaritet. I prismotiveringen kan man vidare läsa att Camus, även om han poängterar mänsklighetens absurda villkor, enträget manar till revolt mot meningslösheten.

Camus tycks själv ha känt sig kluven inför sitt Nobelpr...