I oktober offentliggjorde Mona Sahlin – regeringens samordnare mot så kallad ”våldsbejakande extremism” – ett tolvpunktsprogram med åtgärder ”vid upprättandet av en lokal handlingsplan mot våldsbejakande extremism”, som det hette. Det vänligaste man kan säga om dokumentet är att det förhoppningsvis inte kommer att göra någon större skada. De olika punkterna är en rad väldigt öppna och ospecificerade rekommendationer som lider en tydlig brist på konkret innehåll.

Detta är inget att förvåna sig över. Ända sedan positionen som nationell samordnare inrättades av den förra regeringen, har arbetet framförallt inriktats på att inte åstadkomma något som på minsta sätt kan betecknas som kontroversiellt eller riktat mot det som under de senare åren utgjort ...