Inom litteraturen hålls ju trots allt dikten högt, i synnerhet i finrummen, och många av konsthistoriens främsta tavlor har tämligen blygsamma mått. Konstmusiken tycks dock alltjämt upptagen av tidsmässigt omfattande verk, ofta framförda av rumsligt skrymmande ensembleformer.

I biografin Kärrsångaren och Percy Grainger sätter Staffan Börjesson, genom att utforska Graingers biografi och konstnärskap, fingret på intressanta frågor om vem som kanoniseras och varför i första hand det monumentala får en plats i musikhistorien. Små avsteg från denna hållning finns till exempel i det tidiga 1900-talets utforskande av folkmusik, som ofta tagit sig uttryck i noggrant orkestrerade miniatyrer. Béla Bartóks slaviska sviter är berömda exempel, och svensk folkmusik har utforskats av till exempel August Söderman...