Studenten har just försökt traggla sig igenom Gradys nya roman, ett monsterprojekt på drygt 2 600 sidor. En poäng han alltid har hamrat in under sina lektioner är att en författares främsta plikt är att träffa val; inte minst att sålla, att välja bort. Men arbetet med romanen fungerar som en oas i den ökenvandring som är hans äktenskaps utdragna undergång. Författaren känner inget för storyn, ser ingenting ur läsarens perspektiv. En annan student konstaterar: ”Hans hjärta slog nu bara av gammal vana. Hans hjärta slog nu bara för att det kunde.”

De två värsta faserna när man skriver en bok är början och slutet. Mellanskiktet har en benägenhet att i någon mån sköta sig självt, men att välja hur en bok ska börja är ohyggligt svårt. Just i inledningsskedet &aum...