En sommardag år 1922 får Hjalmar Söderberg ett brev. Avsändaren är en dam från Tranås, som råkar vara namne med den kvinnliga huvudpersonen i Den allvarsamma leken. Tio år efter romanens utgivning skriver denna Lydia Stille för att fråga författaren om han månne har lånat namnet från henne. I sitt svar förnekar Söderberg att han skulle ha känt till henne och avslöjar kort och gott: ”Förnamnet tog jag från Horatius.”

Pernilla Augusts fina filmatisering av Den allvarsamma leken föranleder mig att än en gång läsa romanen. Den här gången läser jag den med författarens utsaga i åtanke. Medan jag läser blir det allt tydligare för mig att det var mer än förnamnet som Söderberg hämtade från sin antika diktarkollega.

I Horatius...