Den enda gången vi gör det är när vi inte har något annat val, som inom ramen för de trafikregler som oftast håller oss vid liv utifrån antaganden om andras fortsatta livslust, eller när pengar och varor ska utbytas och någon måste vara först med att godta sin kontrollförlust. Men för det mesta, som när vi sitter på krogen och ser folk fladdra förbi ute på gatan, har vi ett val. Det är ingen som tvingar oss att se själen i den andres blick.

Alltså är det inte så konstigt att förändringar är påfrestande. Vår tids största sociala projekt, det europeiska hybridfederationsbygget, ser ut att kunna ta vägen lite vart som helst. Hur ser EU ut om ett par år? Vill det sig drastiskt kanske Storbritannien har lämnat unionen, ett Frankrike under Marine Le Pen likaså, medan det ”mode...