Jag har minst två skäl att grubbla över detta. Dels skriver jag en ny roman om Ludwig Licht och provar andra metoder än förr – istället för att utarbeta intrigen i förväg, in i minsta detalj, låter jag historien vandra mer som den vill. Dels är jag medborgare av en union vars mäktigaste politiker sedan ett antal år tycks vara inne på samma linje. Varför ha en plan när man vid första bästa kris kan skvalpa ihop lösningar på ren impuls?

Angela Merkel, denna gestalt av idel protestantiskt ädelträ och östtyska tungmetaller, har till allas förvåning visat sig flyktig som väte. Nukleärhaveri i Japan? Då avskaffar Tyskland sin kärnkraft. Grekhaveri? Då bombarderar Tyskland landet med ömsom utskällningar, ömsom räddningspaket – allt beroende på kanslerns rådande...