I början av den rysk-norska kortfilmen När jeg vender tilbake från 1976 finns en gripande scen. En omisskännligt sovjetisk herre framträder med gitarr på en sommarscen någonstans i Larvik. Efter en famlande introduktion av Erik Bye säger mannen att han ska sjunga en sång som heter ”När jag återvänder”.

”Jag tror nämligen att jag en dag kommer att ta mig hem”, förklarar han på ryska och framför en melodramatisk klagosång om februarisnö, lökkupoler och kyrkorökelse.

Publiken begriper naturligtvis ingenting av den ryska texten, men står artigt kvar och lyssnar. Norska flaggor vajar i sommarvinden och barn snurrar skrattande på karusellerna. Föräldrar äter varmkorv. I bakgrunden defilerar en liten paradorkester. Avståndet mellan mannen och publiken verkar vara minst lika st...