Arkitektur och stadsbild (i oräkneliga upplagor, den senaste, kraftigt reviderade, från 2012) och Det judiska Europa. Kring uppkomsten av en modern arkitektur. 1830–1930 (1998). En god vän till mig har berättat att han som taxiförare i mitten av 1970-talet hade Stockholms byggnader på instrumentbrädan i bil 629-6 och på så vis fick upp ögonen för arkitektur. Och Det judiska Europa är fantastisk inte minst för att författaren, som var ute efter att beskriva uppförandet av sådana byggnader som moderniteten fordrade, varuhus, bankpalats, järnvägsstationer, fann att det judiska bidraget beträffande såväl arkitektur som finansiering härvidlag var så påtagligt och avgörande att den boktitel som han slutligen fastnade för var motiverad.

Men frågan är om inte Fredric Bedoi...