Din tanke är både bunden och buren av det språk du talar. För den flerspråkige är detta en gammal sanning – allt låter sig inte sägas på alla språk. Vissa tankar lönar det sig ibland att testa på flera språk till och med för sig själv. Även med ord och begrepp som intuitivt låter sig översättas enkelt och sömlöst kan det ske en förskjutning i betydelse. Även om förskjutningen är aldrig så liten kan den i nästa steg leda tanken ur spår.

Ett exempel: Det engelska begreppet ”time and space” blir på svenska ”tid och rum”. Vilken förlust för det svenska språket, vilken begränsning för tanken! Där ”space”­ leder tanken uppåt och utåt rakt ut i en oändlighet, leder ”rum” till en bild av väggar, begränsning och slutenhet.

Både svenskan och engelskan syftade ursprungligen på utrymme, inte rum och rymd.

”Kammare” användes tidigare i svens­kan för att åsyfta det egna utrymmet, och motsvaras av engelskans ”room”. Ordet ”rum”, precis som ”space”, förde tankarna till utrymme, plats och vidd, snarare till ett begränsat boningsrum.

När den engelskspråkiga världen blev allt mer medveten om världsrymden utvecklades ordet för plats och vidd till att också omfatta världsalltet. Orden för rum, rymd och kosmos blev desamma. Uppåt, utåt, att sväva fritt utan begränsningar.

Det svenska språket utvecklades i en annan riktning. Rymd, bemärkelsen omfång och innehåll, blev världsrymd. Ordet rum kan också betyda omfång och innehåll, men har för de flesta en helt annan innebörd då det i vardagligt tal syftar på boningsrum eller lokal – något tydligt avgränsat.

I översättning går därför alltid något förlorat. Det kan vara värt att minnas när man läser en text på svenska, att inte låta ­rummets väggar begränsa tanken. Den engelska översättningen kan upplevas som mer riktig, men även där kan det vara värt att ropa tillbaka tankarna från den världsrymd där de svävar fritt.