Det har gått strax över hundra år sedan Rainer Maria Rilke skrev sina Brev till en ung poet. Vid den tiden var även han själv en ung poet – blott 27 år gammal – men hade redan utvecklat en bestämd syn på litteraturen. Raderna ur det första brevet är med rätta berömda: Rilke förklarar för sin korrespondent Franz Kappus att han måste sluta upp med att skicka sina dikter till andra, till redaktörer och författare, för ”ingen kan ge dig råd eller hjälpa dig – ingen”. Kappus måste istället blicka inåt: ”Ta reda på varför du skriver … [och] huruvida du skulle dö om du förbjöds att skriva. Detta mest av allt: fråga dig själv under nattens tystaste timme: måste jag skriva?”

Det är en syn på författarskapet som ett näst intill gu...