Vilket är en annan god vana för den som vill bli riktigt framgångsrik. Under timmen mellan fem och sex på morgonen känns det som att bara du är vaken, där får du ditt försprång. Träna! Varva vardagsmotion med styrketräning och svettiga konditionspass. Ät rätt och ät mindre. Ät regelbundet och varierat. Ät mer grönsaker och mindre socker. Tänk rätt! Tänk positiva tankar om dig själv och om andra. Visualisera dina mål. Gå långa promenader i naturen. Den helar och rehabiliterar. Håll ordning. Bädda sängen. Stressa inte. Kom aldrig för sent. Handla inte på kredit. Fasta, basta och vinterbada.

”Håll ordning. Bädda sängen. Stressa inte.”

I tidningarnas livsstilssektioner ägnas mycket utrymme åt att motivera läsarna att skaffa sig goda vanor. Vi läser om männi­skor som förändrat sitt liv. ”Siv trodde att det var för sent att börja träna, men…” och så får vi veta att Siv som alltid ätit lite för mycket sötsaker och tittat lite för mycket på tv, nu lever på broccoli och fisk och har hittat en ny gemenskap i pensionärsroddklubben. ”Så lärde sig Henke hantera stressen” berättar om hur yoga och meditation fått mellanchefen Henrik att vara närvarande i nuet. Är han på jobbet är han totalt koncentrerad på arbetsuppgifterna, är han med familjen på landet är han där hundra procent. Stressen är som bortblåst. Han hinner mycket mer nu. Förresten har han börjat löpträna regelbundet och ska snart åka till Madrid för att springa sitt fjärde maraton.

Goda vanor är ryggraden i en harmonisk tillvaro, naturligtvis är det så. Jag kämpar själv med de flesta av ovan nämnda kategorier. Såhär en liten bit in på det nya året håller jag fortfarande igen på sötsaker och nyttjar flitigt den träningsmaskin jag fick i julklapp. Av erfarenhet vet jag att stillasittandet och godisätandet bara är en förkylning eller ett par vaknätter bort. Men som livsstilsreportagen alltid är noga med att inskärpa: Det är aldrig för sent och man kan alltid börja om.

Det sorgliga är att goda vanor nästan uteslutande tycks handla om kroppen och karriären, om hur vi blir smala, sunda, pigga och framgångsrika. Som om livet bara handlade om dessa två dimensioner. Förtjänar inte själen samma slags uppmärksamhet? Varför talas det inte mer om goda vanor för själen? Och om dåliga vanor.

Av och till blossar det upp någon kortlivad debatt om porr eller gangsterrap. Då upplyses vi alltid om att det självklart inte är skadligt. ”När jag var barn hittade man minsann porrtidningar i skogen. Och ni minns väl debatten om videovåld? Haha.” Och så är debatten över för den gången.

Som kristen är man van att tänka på det inre livet som en parallell till det kroppsliga. Samma logik. Den som inte äter blir matt. Den som aldrig läser Bibeln eller ber eller går i kyrkan blir själv en kraftlös kristen och den andliga verkligheten förtonar. Är det inte på samma sätt för alla männi­skor, kristna eller ej? Att det de fyller sitt inre med, präglar hur de ser på sig själva, sina medmänniskor och på omvärlden?

Jag tänker på skönhet. Varför står det inte på listorna och i reportagen att man aktivt bör söka efter skönhet, säg, 20 minuter om dagen? Lyssna på en stråkkvartett av Brahms eller en pianokonsert av Chopin – står det aldrig. Läs gärna några sidor lyrik innan du släcker ljuset på kvällen – står det inte heller. Skaffa dig en favoritkonstnär om du inte redan har en och titta ofta på konstverken? Nej. Allt handlar om grönsaksjuicer, squats och svala sovrum. Som om människan inte hade någon själ.