Gör mobilen oss ensammare?
Telefonen uppfanns i slutet av 1870-talet och blev snabbt populär i Sverige som kammade hem titeln Europas telefontätaste land. Från barndomen minns jag mamma ofta klistrad vid den väggfasta telefonen och hur pappa påpekade att telefonräkningarna var bevis för mammas stora kontaktnät.
Han tyckte inte att man behövde umgås genom telefonen, utan närmast militäriskt kunde han avlägga kort och saklig information som vi andra ofta upplevde som lite kärv. Idag skickar han gärna bilder via sin smarta telefon, men det kostar ju heller ingenting extra att göra med dagens abonnemang.
Även om den fasta linjen blivit mobil är vi fortfarande ett mycket telefontätt land. Var och varannan människa har en smart telefon mer eller mindre ständigt tryckt i sin hand. Men är huvudsyftet fortfarande att ringa?
1908 kom den första bordsapparaten i plåt. Innan dess var höljet alltid i trä. På 1950-talet var det plaster av olika slag i diverse färger och former. Före 1980-talet var mobil kommunikation främst för ambulans, polis och brandkår. När privatpersoner började få mobila telefoner lanserades dessa med mottot ”ingen mer dödtid”. Nu kunde varje minut tillvaratas. Idag vet vi bättre.
Det stiftas lagar och regler i trafiken om att vi bör låta mobilen ligga när vi kör bil. För vi ska fokusera på en sak i taget. Mindfulness och single, snarare än multi, tasking har blivit centrala begrepp för att vi ska hålla livet i schack och inte bränna ut oss. Hur mycket är den smarta telefonen att skylla för vår utbrändhet?
Utvecklingen har gått fort. Sms var till en början bara en nödlösning för affärsmän som inte kunde nå varandra på annat sätt, men blev i mitten av 1990-talet ett billigt sätt att förmedla konkret information. Strax före millennieskiftet började man skicka sms i stor skala – Finland var först – och sedan har spridningen bara fortsatt världen över.
Sedan 1990-talet när mobilen blev en tonårstrend har man i USA följt högstadieelevers livsstil. De som tillbringar mer än tio timmar i veckan framför skärm är mest olyckliga. När skärmtid prioriteras, även om det är för att umgås med andra digitalt, visar undersökningen att ungdomar träffar sina vänner mindre. De känner sig därmed mer ensamma och sover sämre. Digitaliseringen är en av de mest omvälvande samhällsförändringar vi har gått igenom med otroligt många fördelar men också biverkningar som vi bara sett bitar av hittills. Disciplinen vid den digitala skärmen är svår att hålla, men är nog något både vuxna och tonåringar behöver bli bättre på.
Under tiden skickar vi sms, bilder, läser och skriver e-post och uppdaterar diverse sociala flöden med våra smarta telefoner. Ändå känner jag, och säkert många med mig, av den påtagliga ensamheten när telefonen äter min tid. Jag umgås inte med mina vänner längre! Den mobila minidatorn må vara bekväm på många sätt. Inte minst stör man inte lika ofta sin omgivning med att låta en genomborrande ringsignal ljuda. Istället smyger man sig på genom sms och får kontakt när den andra har tid. Det är förvisso fint. Men när jag verkligen vill umgås och riva av ett rejält samtal så ser jag med nostalgi tillbaka på mammas långa (och för all del även kostsamma) telefonsamtal med vänner och bekanta.
Redaktionssekreterare i Axess.