[J]”ag ville, jag visste, jag vet icke vad att säga, så bäst du förstår.” Raderna ur den oöverträffade pekoralisten A:lfr-d V:stl-nd i ”Å Mors dag” gjorde sig nyss påminda när jag begrundade svårigheten att ändra uppfattning.

Den svenska Natodebatten hör till de frågor där så mycket personlig och politisk prestige investerats att ett sökande och trevande efter de rätta orden är ofrånkomligt. Det är svårt och ibland, även med de bästa av föresatser, blir resultatet inte alltid så lyckat.

Och jag syftar nu på dem som är emot ett medlemskap. Att tänka om, att ändra sig, innebär en intellektuell och inte sällan känslomässig prövning eftersom så mycket står på spel. Det går naturligtvis att driva en ”Non, je ne regrette rien”-linje à la Sven Hirdman, den tidigare Moskvaambassadören och motståndaren till svenskt Natomedlemskap. Men då straffar man liksom ut sig g...