Martin Wiklunds nya bok Historia som domstol väcker frågan om det därutöver finns ett juridiskt eller normativt bruk av historia, med specifika förutsättningar och karaktärsdrag, och med syfte att värdera och döma. Hans svar är i princip nekande. Detta historiebruk står alltför nära det vetenskapliga bruket av historia för att utgöra en egen kategori. Historiker intar i grunden samma roller och utför samma retoriska handlingar som försvarsadvokater, åklagare och domare. Han visar med övertygande resonemang och goda exempel att domstolsmetaforen har fog för sig, särskilt när det gäller moraliskt, politiskt och ideologiska känsliga frågor i den moderna historien. I sådana frågor hamnar historievetenskap ofta i vad Wiklund kallar offentliga historiedomstolar. Liksom försvarsadvokaten tar historikern en hän...