Man kommer helt enkelt inte ifrån Akilles – inte ens nu, mer än 2 600 år efter att han gjorde sitt första dramatiska (vissa skulle kanske säga teatraliska) framträdande i krigets kanon. Efter vad jag har hört föredrar kadetterna på militärakademin West Point numera att hålla på Hektor, men en ”Hektor som vinner”. Men tyvärr gör han ju inte det. Akilles är den store krigaren. Hektor springer för sitt liv, ända tills han inte orkar längre och till sist tar strid och dör – som en man. Redan formuleringen är pinsam numera. En bifigur i Evelyn Waughs trilogi Sword of Honour beskrivs som ”en inte särskilt attraktiv man, men en man var han”. I våra dagar drar vi oss för att använda termen. Till och med soldater säger att den känns pinsam, och det finns ett skäl till det. Idag...