Någon av hans pjäser sägs sättas upp i princip varje dag någonstans i världen. David Leans Kort möte (1945) – baserad på en av pjäserna – räknas som en av de bästa brittiska filmerna någonsin. Coward kom från enkla förhållanden, slutade skolan när han var nio och blev barnskådespelare ett par år senare. Hans stora genombrott kom 1924 med The Vortex – en pjäs om otrohet, känslomässig utpressning, sex och droger bland tjugotalets rika. Ett pärlband av succéer följde.

Men bakom kulisserna av framgång fanns det ett mörker som få kände till. Det är en av flera sidor som utforskas i den nya biografin Masquerade. The Lives of Noël Coward (Weidenfeld & Nicolson) av Oliver Soden. Han har haft tillgång till opublicerade dagböcker och brev.

Och han har fått fram nya uppgifter om bland annat Cowards roll som spion under andra världskriget samt om hans relation till Churchill. ”The Master”, som Coward ofta kallades, tog sitt uppdrag för den brittiska regeringen på största allvar. Kanske berodde det på att han kände att han svek sitt land då han efter ett nervöst sammanbrott fick skickas hem från första världskriget.

Noël Coward älskade USA och blev stor stjärna där på 1920-talet. När han 1940 skickades dit av Churchill för att få fler amerikaner att stödja britterna i kriget bjöds han direkt in till Roosevelt i Vita huset.

Coward både arbetade och festade med en frenesi som var anmärkningsvärd. Det framkommer även i den nyproducerade BBC-dokumentären Mad About the Boy av Barnaby Thompson. Det som tärde mest på honom, enligt Thompson, var att spela komedigeniet Coward hela tiden. Han var dessutom tvungen att hålla sin homosexualitet hemlig för offentligheten. Han var dock radikal för sin tid och tog upp frågor som kön och klass på ett vis som få andra vågade.

T. S. Eliots ord säger det mesta: ”Det finns saker som du kan lära dig av Noël Coward som du inte kan lära dig av Shake­speare.”