Det är en klyscha att en resa till Kuba är som en resa i tiden: i regel är det en hänvisning till de stora amerikanska bilar från 1950-talet som fortfarande präglar stadsbilden. (Att det finns ännu fler sovjetiska bilar från 1970- och 80-talen hör man inte lika ofta.) Tiden har i många avseenden stått stilla sedan 1959, i andra avseenden rört sig ryckvis, helt i otakt med resten av världen.

På sätt och vis är det också en resa till en parallell framtid. Delar av staden leder tankarna till ett postapokalyptiskt San Fransisco. Det är uppenbart hur vackert det en gång varit, men förfallet är totalt. Träd har tagit över hus mitt i centrala staden och växer ut genom fasaden. ”Andra städer har romerska ruiner. Havanna har 1950-talsruiner”, som Lonely Planet uttrycker det.

Det senaste året har det dock h...