Ingen kommer undan politiken
Företagens agendor om sociala krav och syften tycks inte spela någon större roll för deras affärsbeslut.
Hotar ökade krav på ”socialt syfte” näringslivets roll i den moderna marknadsekonomin? Det är tesen hos Adrian Wooldridge. Jag sympatiserar förvisso i delar med hans kritik mot de växande kraven på socialt syfte för företag. Men det är tveksamt om det moderna näringslivet är särskilt hotat av ökade krav på att företag ska lösa stora samhällsproblem. Hotet är snarare det omvända.
Samhällsproblem kan inte delegeras till företag. Kärnan i en demokrati är att det är politiken som tar ansvar för stora samhällsproblem, och att politiken balanserar konkurrerande intressen när man tar sig an problemen..
Krav på att företag ska ta ett allt större socialt ansvar har vuxit de senaste åren. ESG-industrin blomstrar och de som jobbar inom sektorn har haft en stark arbetsmarknad.
Men spelar företagens svulstiga och politiska agendor om ”socialt syfte” egentligen någon roll för företagens agerande? Forskningen tyder på att svaret är nej.
”Men annat är närmast löjeväckande och resultatet av interna seminarieövningar utan verklighetskontakt.”
Harvardprofessorn Lucian Bebchuk har tillsammans med kolleger studerat över 100 företagsförvärv som vart och ett överstigit en miljard dollar. Trots att de undersökta företagen ofta hade en stark ESG-profil och att uppköpen ofta förmodades utgöra betydande risker för anställda fick företagens medarbetare sällan något skydd. Företagen misslyckades också i regel att vid uppköpen säkra skydd för kunder, leverantörer, samhällen, miljön och andra intressenter. Däremot innebar uppköpen stora ekonomiska vinster för de enskilda företagsledarna som medverkade i förvärven.
Forskarna konkluderar att ”de som på allvar bryr sig om företags externa effekter bör inte ha några illusoriska förhoppningar om att företagsledare skulle skydda andras intressenters villkor på egen hand. Istället bör de koncentrera sina ansträngningar på att säkra statliga ingripanden (till exempel genom koldioxidskatter och anställningsskydd) som verkligen skulle kunna skydda intressenterna”(förf:s övers.).
Även om den växande ESG-industrin sannolikt endast har en marginell betydelse för företagens verkliga affärsbeslut kan man inte låta bli att fascineras över själva fenomenet med sociala krav och syfte.
Inom fond- och placeringsvärlden har det under de senaste åren rullat ut en flodvåg av dokument om socialt ansvarstagande. Mycket är rimligt och fångar upp viktiga faktorer för att vara attraktiva arbetsgivare, generera långsiktig vinst och undvika kortsiktig kvartalskapitalism. Men annat är närmast löjeväckande och resultatet av interna seminarieövningar utan verklighetskontakt.
Storbanken SEB har antagit policy som hindrar bankernas fonder från att investera i vapentillverkning. Wallenbergs egen bank har därmed varit förhindrad att investera i försvarskoncernen Saab, som bland annat tillverkar den för svensk försvarsförmåga helt avgörande JAS Gripen. Tidskriften Affärsvärlden kunde i februari konstatera att ingen av SEB:s fonder var ägare i Saab, men att huvudägare i Saab är Investor som tillsammans med Wallenbergstiftelserna hade 47 procent av rösterna.
Det är svårt att tro att SEB-bankens ägarfamilj har varit involverade i beslutet att göra banken till pacifister. Snarare ger det intryck av en intern fondförvaltning på banken som inte klarat av att stå upp för breda samhällsintressen när dessa kommer i konflikt med högljudda aktivister.
Även på Swedbank har det interna ESG-arbetet gett upphov till det löjeväckande. I en text på ”Aktiellt” från sommaren 2021 berättar Swedbanks aktieförvaltare entusiastiskt om bankens Rysslandsfond och de ”ansvarsfulla investeringar” som fonden präglas av. Förvaltaren säger sig bland annat ”flera gånger fått möjligheten att tala i olika investeringsforum, bland annat direkt till Putin, där jag uttryckligen har understrykt behovet av att Ryssland måste växla upp sitt klimatarbete”.
Huruvida Putin hörsammat Swedbanks förmaning om att växla upp sitt klimatarbete är mer oklart.
Det är också tydligt att många globala företagsgiganter med skadliga produkter har klarat sig väldigt bra i en fondförvaltningsmiljö med ökade ESG-krav. Exempelvis tenderar amerikanska Tech-företag som Amazon och Facebook att vara bland de största innehaven för fonder med ESG-profil. Tech-bolagen får höga ESG-betyg eftersom de har låga utsläpp av växthusgaser, och då spelar det mindre roll att samma företag pressar ner arbetstagarnas löner och använder algoritmer som driver på hat mellan människor. Även cigarettillverkaren Philip Morris har varit så framgångsrik i sitt ESG-arbete att företaget år 2020 inkluderades i Dow Jones Sustainability Index.
Mänskligheten står inför stora utmaningar. Några uppenbara exempel: Klimatförändringar. Hot mot freden. Exploatering av arbetskraften.
Erbjuder marknaden möjliga lösningar på dessa utmaningar? Ja.
Kommer marknaden att självmant introducera dessa lösningar? Nej, inte om historien är en guide.
Freonfria kylskåp utvecklades av marknaden. Men trycket på att åstadkomma total utfasning kom via Montrealprotokollet.
Katalysatorn utvecklades av marknaden. Men fick sitt stora kommersiella genomslag efter krav från Kalifornien i slutet av 1970-talet.
Och nu ser vi hur bilar med allt lägre klimatutsläpp börjat rulla ut från Europas biltillverkare. Marknaden erbjuder bilarna. Men omställningen har drivits på av hårda utsläppskrav från EU.
Populärt
Det löser sig inte
New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?
Eller ta den svenska arbetsmarknaden där företagen varje år höjer lönerna för hela löntagarkollektivet samt upprätthåller anständiga lägstalöner. Denna sammanhållna löneutveckling är inte resultatet av socialt ansvarstagande företag. Det är det krassa resultatet av facklig styrka.
Ett av de största hoten mot stabiliteten i västvärlden är samhällselitens fjärmande från folkflertalets värderingar och liv. Det gäller inte minst partiväsendet som har blivit allt smalare och mer homogent. Men i jämförelse med den begränsade elit som jobbar inom ESG-sfären inom storföretag är politiken oändligt mer pluralistisk och verklighetsnära.
De stora samhällsproblem som Sverige och världen står inför behöver lösas med en insikt om att det finns konkurrerande legitima intressen. Det vill säga politik.
Låt mig ge några exempel:
Att bekämpa svält kan stå i konflikt med biologisk mångfald. Företag kommer inte att kunna lösa denna avvägning med krav på socialt syfte. Avvägningen kan bara göras politiskt.
För att bekämpa ojämlikhet måste lågproduktiva låglöneföretag rationaliseras bort. Detta kan inte hanteras genom krav på företag med socialt syfte. Det kräver en stark fackföreningsrörelse som har muskler att kräva löneökningar som stimulerar strukturrationaliseringar.
Hotet mot vårt klimat löses av mindre klimatutsläpp. Företagen kommer att tillhandahålla tekniken. Men det kommer aldrig att ske utan förbud eller utsläppstak. Och det kan inte heller vara upp till företagen att avgöra vem som ska bära välfärdskostnaden för de minskade utsläppen. Det måste vara politiska beslut.
LO-ekonom och arbetar med lönebildning, arbetsmarknadsfrågor och konjunkturbedömningar.
