Det är sommar i Lund. Från lunchen cyklar några unga män med lätta ben mot Sofiaparken norr om ”Blocket”, Lunds universitetssjukhus. Ett slags tävling pågår – den kan gälla vem som kan rulla längst utan att trampa, alla som läst i Lund vet att Skåne inte är platt. Barnasinnet har ännu inte lämnat ynglingarna på några och tjugo. Ett par trappor upp i ett av de gulteglade flerfamiljshusen finns en dörr med klistermärken som skvallrar om ett tillhåll för rollspelare. Och så en om något slags tillverkning: ”Framtidsfabriken”.

Det är varmt i lägenheten, i köket kokas ändå tevatten, i vardagsrummet står ett antal datorer. En med ny Pentiumprocessor är den hetaste. Ett racerspel, Nascar, laddas i cd-läsaren. Vitamintabletten Enomdan delas ut som ett slags förmån.

Det är en osannolik plats för entreprenörskap. Men här finns en exceptionell person som inte tänker som andra. Får han en idé så kör han på. Ingen har talat om för honom att det är inte så man gör, att det där fun­gerar inte. Om någon ändå gjort det har han inte lyssnat.

Sedan barnsben har Jonas Birgersson hittat egna vägar, samlat kompisar för att spela rollspel, hyrt lokaler och ordnat fester. Till och med fixat alkoholtillstånd genom föreningsverksamhet utan att själv ha hunnit bli myndig.

Nu har han startat bolag Och snabbt byggt ett mänskligt nätverk med rätt personer. Det är ingen skol- eller universitets­utbildning som ligger bakom det till synes galna projektet. Det finns visserligen halv- och helutbildade ingenjörer och ekonomer där i lägenheten – men ingen av dem har lärt sig på någon kurs hur man blir entreprenör.

Det är här fröet till Bredbandssverige gror. Ännu ringer människor rikssamtal med minuttaxa, lokalsamtalet är något billigare. Mobilsamtalen kostar många kronor i minuten, att ringa utomlands är inte att tänka på. Men på datorskärmen kan man via en pipande uppkoppling nå ut i världen på Netscape. Datorerna talar med varandra!

Det är mest text, eventuella bilder ramlar långsamt ner för skärmen. Visst är det gamla telefonnätet bra på vad det gör. Men nog måste det gå att göra snabbare, nog måste det vara möjligt att alla människor kan nå varandra blixtsnabbt och dela material med varandra. Text, ljud och bild? Video?

Och kunde man i Sverige och Lund ta fram världsledande mobilteknik så borde väl vanliga människor kunna koppla upp sig till låg fast kostnad till ett supersnabbt bredband. Men ordet ”bredband” är knappt ens uppfunnet på svenska, det hela låter utopiskt.

Alla som är unga på 1990-talet har vuxit upp med Hedvig som bor i skogen och talar i bildtelefon med sin syster – en fantasi. Det ska bli annorlunda men här, när Wilmer X-låten ”Bakom år 2000” talar om framtidslöften, är Teams-möten i skjorta och kalsonger fortfarande en omöjlig tanke.

Det är några människor som har förstått möjligheterna, på universitet runt om i världen och ett antal vildare själar och hjärnor som tänker större. Ett par av dem finns i Sverige.

Iefterhand har det beskrivits som en bubbla som sprack. Men bubblan fanns på börsen, Framfab och Icon Medialab blåstes upp med den. Nyckeltal uppfanns för denna nya ekonomi, antal nyanställda konsulter blev viktigare än rörelseresultat.

Så kom också dessa företags ansikten, Jonas Birgersson och Johan Staël von Holstein, att symbolisera bubbel- och kraschekonomi. Det är inte rättvist. De två är mer olika än lika. Men framförallt missar man vad som hände med Sverige. Det gamla telemonopolet och dess utmanare mer eller mindre tvingades ut på banan för att förse Sverige med internetuppkoppling, gräva fiber och bygga master.

Landet i norra Europa blev en föregångare när invånare, företag och myndigheter kopplades upp. Om tyskarna hade fri fart på autobahn så hade svenskarna fri fart på internet.

Det födde en rörelse av idealism – piratverksamhet skulle vissa kalla det – som hotade välta internationella bolag och skickade pirater både i fängelse och till de politiska korridorerna i Bryssel. Ur det formades nästa generations kommersialism, nya företag skapades och gamla omstöptes för att överleva. Allt det där gav förutsättningar för kommande svenska entreprenörer och bolag, kanske bäst symboliserat av Daniel Eks och Martin Lorentzons Spotify.

Entreprenörskap i form av tekniksprång och att förändra marknader i grunden har varit en stark svensk gren genom decennier och sekler. Hela vägen har det handlat om exceptionella personligheter, Christopher Polhem, Gustaf Dalén, Ivar Kreuger, Ruben Rausing, Erling Persson, Ingvar Kamprad, Jan Stenbeck. Bakgrunden har varit blandad, utbildningsnivån högst varierad, men ingen av dem har passat in i konventionerna, följt det spår som har lagts ut av andra åt dem. Nästan samtliga hade också kunnat fastna i en gallring som sorterar bort dem som går utanför vad anses vara innanför de accepterade ramarna.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

2023 finns självfallet också sådana personligheter i Sverige. Men kommer de att blomma ut? Och kommer de att göra det i Sverige eller någon helt annanstans? Är Sverige platsen man vill vara på om man vill ompröva gamla sanningar?

Vi lever i en tid som säger sig öppna för mångfald och där alla ska få vara sig själva. Det borde göra att fler som inte tänker likadant som andra släpps fram. Men är det verkligen så?

Idag är entreprenörskap något det tävlas i, något det hålls kurser i och något som betraktas som ett yrkesval. Ett slags byråkratisering sker av nytänkandet. Regelverk och värdegrunder ställs upp som mäter utfall i representation av kön, etnicitet och sex­uell läggning. Rutan för hållbarhet ska kryssas i på varje dokument. Det ska se bra ut.

Men entreprenörskapet i sin yttersta bemärkelse, det som gör att tekniksprång genomförs i stor skala och förbättrar livet för de många människorna, det låter sig inte formaliseras fram. Det gror hos dem som inte frågar först, som bara gör.

Hindra dem inte. Låt dem åka frihjul nerför backen även om det bara ser ut som lek.