Han har alla de dygder jag ogillar och ingen av de laster jag beundrar”, sa Churchill om en rival. När man ska skapa en färgstark bifigur gör man klokt i att söka uppnå raka motsatsen.

Särskilt bristerna bör vara så tilldragande som möjligt. Yrsa Stenius skriver i sin bok om Albert Speer (Mannen i mitt liv) att hon aldrig har kunnat fascineras av människor som Dalai lama eller Nelson Mandela, och den oförmågan delas nog av många. Det må vara orättvist, men halvskurkar och antihjältar har så mycket starkare dragningskraft. Utan dem skulle många romaner och filmer vara fullkomligt livlösa: landskap utan växtlighet, tecknade enbart som linjer.

Att mellan varven få följa någon annan än hjälten ger ett slags voyeuristisk avkoppling. Man vet aldrig vad en gråzonsfigur kan ta sig till. I musikaliska termer b...