Genom dörren har en man just trätt in. Under armen håller han en liten kista. Tavlan är målad 1857 av den danska konstnären Christen Dalsgaard och hänger på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn. Jag promenerar runt med min son. Han prövar akustiken och morrar åt statyerna, jag tittar på tavlorna, och stannar länge vid Dalsgaards målning. Inte för att den är något konstnärligt mästerverk precis. Komposition och ljus, färger och detaljer, allt det där lämnar nog en del i övrigt att önska. Men man förnimmer den smärtsamma tystnaden efter ett spädbarn som aldrig mer kommer att gråta.

Scenen tycks så vardaglig – och det var den ju också, då 1857. Danmark var fattigt, många svalt tidvis, i smutsen frodades bakterier, något penicillin fanns ännu inte och spädbarn...