Någon gång i början av oktober 1931 går Vanessa Bell och Duncan Grant på bio i London. Plötsligt, skriver Vanessa Bell, ”uppenbarade sig en enormt uppförstorad Maynard på duken i ett välfyllt bibliotek där han blinkade mot ljuset och talade ganska nervöst och berättade för världen att allt skulle ordna sig, att England genom ödets försorg hade räddats undan en närmast hopplös situation, att pundet inte skulle kollapsa, att priserna inte skulle stiga särskilt mycket, att handeln skulle återhämta sig, ingen behövde oroa sig.”

Vanessa Bells brev till maken Clive beskriver – något som hon själv och de andra världsfrånvända bohemerna i Bloomsburygruppen inte hade en aning om – John Maynard Keynes vid ett intellektuellt vägskäl. Han hade börjat inse att den ekonomiska depressionen krävde en n...