När jag 1993 blev kulturchef på Svenska Dagbladet kände jag mig som en länk i en sekelgammal tradition. Dagspressen tjänade en uppgift som motiverade dess existens och gjorde den till en nationell angelägenhet. Framför allt de stora morgontidningarna var något centralt i Sveriges demokratiska och intellektuella infrastruktur. Som läsare snart tjugo år senare funderar jag över frågor som dessa: Vilka var funktionerna som bar upp den där uppgiften och rollen? Vilka av dessa funktioner föll på kultursidorna? Fyller kultursidorna ännu de funktionerna? Eller har dessa funktioner blivit hemlösa? Har de flyttat någon annanstans?

Som utövare från förr bör man, oavsett vad saken gäller, vara försiktig med kommentarer som andas anspråk på högre insikt. Risken att man använder en gammal, för mer aktuell...