Jag hade letat efter dem i veckor. Enda sättet att hålla kontakt var via e-post. Detta gäng medellösa konstnärer som bor på gatan ställde upp en rad villkor för intervjun och betedde sig på det hela taget som diviga superstjärnor. Jag gick med på allt. Det viktiga var att få träffa dem. Två gånger dök de inte upp på avtalad plats och tid, tredje gången väntade jag i en halvtimme och gav sedan upp. Tills de plötsligt dök upp utanför mitt hus.

Intervjun skedde i mitt kök, på två timmar länsade de mitt kylskåp och vinförråd och när de äntligen gick kände jag en visst lättnad över att alla mina kläder och skor fanns kvar. Medlemmarna i den fria konstgruppen Vojna (Krig) meddelade nämligen helt öppet att de tar sig rätten att stjäla vad de behöver ...