Allt fler amerikaner accepterar abort och samkönade äktenskap, stora företag tar ställning för ”woke” och även elituniversiteten har gått förlorade. Trump gjorde ingen större nytta i Vita huset och han förkroppsligar knappast traditionella ideal om kyskhet och oegennytta. Vad kan göras? I boken The Benedict Option från 2017 lämnade den kristne författaren Rod Dreher ett radikalt förslag. Han hävdade att den konservativa högern har förlorat kampen om den politiska makten och behövde en helt annan strategi, inspirerad av klosterlivets grundläggare Benedikt av Nursia (480–543).

Den kristna kulturen och de traditionella normerna kan bara överleva i små gemenskaper präglade av något som liknar den heliga Benedikts klosterregler, menade han. ”Det benediktins­ka alternativet” är att konservativa drar sig undan från politiken och söker övervintra i väntan på att den progressiva stormen ska bedarra.

Patrick J Deneen, professor i statsvetenskap vid det katolska universitetet Notre Dame i Indiana, har en helt annan vision. I boken Regime Change. Towards a Postliberal Future argumenterar han för att konservativa i USA måste vinna politiska segrar i syfte att åstadkomma en kulturrevolution för att återupprätta vad som har gått förlorat. Staten är ett legitimt verktyg för att omskapa det amerikanska samhället och åter låta en ”det gemensamma bästa-konservatism” vara politikens utgångspunkt istället för individen.

Redan i Patrick Deneens förra bok – Why Liberalism Failed från 2018 – utvecklade författaren en analys av den samtida politiken i de västliga demokratierna. Konflikten mellan höger och vänster är skenbar – båda sidor delar samma överideologi, nämligen liberalism. Båda lägren har individens frigörelse som mål; medan högern vill frigöra individen som ekonomisk varelse vill vänstern befria henne från normer, traditioner och beroendet av andra männi­skor. Det läger som kallas konservativt i amerikansk politik består snarast av libertarianer, fixerade vid marknadens frihet. I USA har höger- och vänster­liberaler med gemensamma krafter förstört de institutioner och normer som har gjort landet framståen­de. Ojämlikheten och polariseringen har ökat, identitetspolitiken har förstört universiteten och eliten har vänt sig bort från sin traditionella uppgift som föredöme och inspirationskälla. Liberalismen har helt enkelt misslyckats, enligt Deneen.

Why Liberalism Failed uppskattades i flera läger inom amerikansk politik. Barack Obama, landets 44:e president, höll inte med om allt men menade att boken innehöll viktiga insikter om förlusten av mening och gemenskap i Amerika. I nya boken Regime change vill Deneen inte längre bara beskriva världen, utan förändra den. Att Obama kommer att uttala sig lika positivt om denna bok framstår som osannolikt.

Det är Aristoteles idéer som ger Deneen en filosofisk grund för det politiska projektet i Regime change. Det goda samhället är utformat för att möjliggöra människornas blomstring, det finns ett gemensamt gott att sträva efter och dygder som samhället bör befordra hos medborgarna. Dessa aristoteliska principer ställer han mot ett liberalt projekt där individen själv väljer sitt eget goda.

Deneen noterar att John Stuart Mills skadeprincip – som något förenklat innebär att var och en bör få göra vad vederbörande vill så länge andra inte kommer till skada – har kommit att bli norm för politiken i alla demokratier. Själv avvisar Deneen skadeprincipen när han utformar sitt politiska program. Om det bidrar till det gemensamma goda och underlättar för människor att leva goda liv, så är det helt legitimt att lagstifta mot pornografi eller tvinga butiker att hålla söndagsstängt, menar han. Huruvida en åtgärd bidrar till ett objektivt bättre samhälle bör avgöra, inte huruvida åtgärden behövs för att skydda en individ från skada.

Det är tydligt att Deneen främst vill vinna den amerikanska högern för sitt projekt, men det finns aspekter av hans postliberalism som snarare är attraktivt för vänstern. Politiken bör skapa en arbetsmarknad på arbetarnas villkor, enligt författaren. Facket är viktigt och frihandel som skadar lokalsamhällen och anställda bör avvisas. Men det är inte en mer socialdemokratisk ekonomi som främst intresserar honom – kampen mot identitetspolitiken på universiteten upptar hans intresse i högre grad.

Betydelsen av eliten är central för Deneen. En elit finns i alla samhällen, konstaterar han, och kvaliteten hos dess medlemmar är av avgörande vikt för att denna elit ska kunna uppfylla rollen att lyfta den breda massan i kulturell och moralisk mening.

Det är fullt möjligt för en elit och ett folk att samverka på ett fruktbart sätt, ett ideal som Deneen beskriver med begreppet aristopopulism. Att dagens amerikans­ka elit inte håller måttet beror enligt författaren på det sorgliga tillståndet för den amerikanska akademin, och särskilt de så kallade elituniversiteten.

Deneen, som själv har varit lärare på Princeton- och Georgetownuniversiteten, har inte mycket gott att säga om den elit som utbildats vid USA:s ledande lärosäten. Medlemmarna i den amerikans­ka eliten präglas av självförhärligande, säger sig älska jämlikhet samtidigt som de undviker vanligt folk och helt saknar en föreställning om att elitens uppgift är att bidra till samhället. Enligt Deneen ska eliten utgöras av aristoi, de främsta, inte av dem som dagens förmenta meritokrati vaskar fram med sina examina från lärosäten som inte längre klarar sin uppgift.

Hur radikal är då Deneen som politisk tänkare? Boktitelns ”regimskifte” och omslaget med en delvis sönderslagen staty antyder att det är en bokstavlig revolution han ser framför sig. Texten är mer ambivalent. Den eftersträvade samhällsförändringen ska ske genom ”ma­chiavelliska medel syftande till aristoteliska ändamål”, enligt Deneen. Det är med andra ord tillåtet att spela tufft i syfte att nå målet: en republik som beford­rar dygder och som präglas av harmoni. Machiavellis råd till furstar är ju att bortse från konventionell moral och längtan efter att bli älskad till förmån för att nå resultat på slagfältet och i politiken. Kampen handlar inte heller bara om de politiska institutionerna, utan om kulturen i stort. Det är legitimt att använda politik för att påverka de privata och halvoffentliga institutioner – till exempel företag och universitet – som står för identitetspolitik och woke capitalism.

Det tycks inte vara möjligt att skriva något om amerikansk politik i vår samtid utan att förhålla sig till Donald Trump. Deneen är tydlig med sitt avståndstagande till den 45:e presidenten: Hans lastbarhet är alltför iögonfallande och hans ineffektivitet i ämbetet påfallande. Trumps väljarkoalition är han däremot desto mer intresserad av. De amerikaner som valde Trump 2016 – de kristna, de rurala, de lågutbildade, de som bor i ”fly over country” långt från kusterna – är också de grupper som kan utgöra grunden för den kulturrevolution som Deneen vill se.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Begreppet aristopopulism är en oxymoron där orddelarna tycks stå i motsatsställning till varandra. Det är en av flera paradoxer i Deneens politiska tänkande. En revolution krävs för att uppnå harmoni. Ett samhälle som organiseras nerifrån och upp ska skapas genom politik som kommer uppifrån och ned. Vanligt folk, arbetarklassen, är den grupp som ska göra det möjligt att formera en ny elit av aristokrater.

Inget tyder på att liberalismens kritiker väljer ”The Benedict Option” och drar sig ur den politiska striden. Tvärtom: Väljarna i USA och i Europa gör uppror mot de gamla partierna och deras olika schatteringar av liberalism. Det är en utveckling med stora risker. Nedrivande av efterkrigstidens liberala institutioner och normer kan mycket väl leda till ett rent illiberalt tillstånd snarare än till Patrick Deneens idealistiska postliberalism. Inte heller i detta avseende är Sverige ett undantag.

Det går att hålla med Deneen om hans svidande kritik mot vänster- och högerliberalismen utan att skriva under på den lista med politiska förslag som han hoppas ska bryta dödläget. Att individualismen måste balanseras med andra värden är en viktig insikt, i USA och än mer i Sverige där individen har en ännu starkare ställning i politiken. Det gemensamma bästa som idé bör dammas av i den politiska teorin i västvärlden.

REGIME CHANGE: TOWARD A POSTLIBERAL FUTURE
(PATRICK J DENEEN) Sentinel 2023