Förr i tiden baserades västerländsk läkekonst på en förvirrad blandning av böner, huskurer och teorier som härstammade från arabisk och antik grekisk läkekonst. Sjukdomar betraktades länge som straff eller hemsökelser från gudar. Verkliga framsteg inom den medicinska vetenskapen började inte göras förrän på 1800-talet. Avgörande för att minska antalet avlidna var Alexander Flemings upptäckt av penicillinet 1928.

I Läkekonst och vetenskap ger sig Ove Hagelin ut på en bildningsresa genom medicinhistorien. Boken är rikt illustrerad med anatomiska verk. Hagelin är en framstående kännare av äldre vetenskaplig litteratur och hedersdoktor i medicin vid Karolinska institutet. Han är initiativtagaren till det förnämliga Hagströmerbiblioteket, med samlingar av medicinhistoriska böcker. Idag utgör det en av Europas främsta samlingar av äldre medicinsk litteratur.

”Vid sidan av de historiska perspektiven bidrar Hagelins bok även till reflektioner kring dagens läkekonst.”

Hagelin arbetar metodiskt igenom verk från pionjärer som sträcker sig från renässansen fram till tidigt 1900-tal. Som Vesalius banbrytande anatomi De humani corporis fabrica (1542), vars verk präglade hi­storien med insikten om att kunskap ska baseras på erfarenhet. En föregångsman var Paracelsus (1493–1541), läkare, mystiker och naturfilosof, som med vidlyftiga idéer kring sjukdom och behandling skulle leva vidare i modifierad form långt fram i tiden. Paracelsus samlade verk är idag en av Hagströmerbibliotekets stora bokskatter. Harveys beskrivning av blodomloppet, Exercitatio Anatomica de Motu Cordis et Sanguinis in Animalibus (1628), liksom Carl von Linnés ordning av naturen i Systema naturae (1735). Vidare till de psykologiska experiment om klassisk betingning, som Ivan Pavlov genomförde på sina hundar.

Det mest angelägna kapitlet handlar om medicinhistoriens största framsteg – introduktionen av anestesin 1846. Den som lade sig under kniven innan dess fick vara beredd på fruktansvärd smärta. Den som klarade av operationen löpte stor risk för infektioner; eftersom ingen visste vad bakterier var tvättade kirurgerna varken händerna eller sina instrument. Med hjälp av fotografier av sårade i amerikanska inbördeskriget skildrar Hagelin hur amputationer av både armar och ben skedde utan tillgång till annan smärtlindring än vad ett alkoholrus kunde erbjuda.

Vid sidan av de historiska perspektiven bidrar Hagelins bok även till reflektioner kring dagens läkekonst. Vi lever i en tid som kan synas besatt av medicin och krämpor, av diagnoser och piller – och av ständigt ökande resurser till en sjukvård som aldrig verkar kunna mätta det växande behovet. Medicinhistorien ger perspektiv åt dagens diagnosinflation, där man tycks ha förlorat vetskapen om hur komplexa och historiskt betingade sjukdomar egentligen är.

Arvet från historien är egentligen det enda vi har för att förstå vilken framtid vi går till mötes. Historiekunskap är väsentlig, till exempel för att förstå utbredningen av epidemier och dess konsekvenser, samt hur krig och katastrofer påverkat behovet av vårdinsatser.

Det historiska perspektivet hjälper oss att se hur vår egen tids medicin är bestämd av en rad olika kunskapstraditioner. Läkaren och sjuksköterskan idag står ofta inför svåra etiska och mänskliga överväganden, där enbart ett biologiskt synsätt är otillräckligt. Vi förstår vårdens och medicinens förutsättningar bättre med hjälp av kompletterande humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Idag möter läkekonsten ett nytt motstånd i den kraftigt ökade byråkratiseringen av sjukvården. Av besparingsskäl har man exempelvis drastiskt minskat antalet vårdplatser, och sjukvårdens arbete har mer kommit att handla om administrativa och organisatoriska problem. Kravet på dokumentation gör att läkare och sjuksköterskor tillbringar mer tid vid datorn än med patienten. Den ökade byråkratiseringen hotar sjukvårdens egentliga kärnverksamhet – att behandla patienter, att med vetenskapens hjälp försöka leva upp till Hippokrates maxim: ”Aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta.”

—

LÄKEKONST OCH VETENSKAP
EN UPPTÄCKTSRESA I HAGSTRÖMER-
BIBLIOTEKETS SAMLINGAR
OVE HAGELIN
Fri tanke