Vad han mer exakt menade får vi väl gissa. Uttalandet hängde rimligen åtminstone delvis samman med att Clemenceau uppnått en relativt mogen ålder och att den Lloydska ordsvadan flödade tämligen obehindrat.

Jag tänkte inte på någon särskild svensk debattör. Utan framförallt på träigheten i den svenska politiska förolämpningskulturen. Om oförmågan att vara elak med lite finess. Med en smula stil. Och med ett uns av självdistans.

Vi ser en ständigt stigande indignationsspiral som drivs av missförstånd och övertolkningar. Sällan blir tonläget så högt som när just tonläget ska diskuteras. I en irrelevansens kapprustning svingar sig de mest rutinerade debattörerna till allt högre metanivåer.

Den svenska politiska förolämpningen är därför oc...