Nyligen kom Hellfire. Evelyn Waugh and the Hypocrites Club (History Press), av författaren och journalisten David Fleming. Det är den första boken om den legendariska studentklubben Hypocrites Club, som grundades 1921 vid Oxford University. Den existerade endast i tre år – med Waugh som sekreterare.

Klubben var ursprungligen ett filosofiforum men omvandlades till en alkoholindränkt klubb för bright young things. Flera av medlemmarna blev inflytelserika författare, journalister och politiker. Bland dem fanns reseskildraren Robert Byron (Vägen till Oxanien, 1937), journalisten och kommunisten Claud Cockburn och Anthony Powell, författare till A Dance­ to the Music of Time, ibland kallad Englands Proust. Efter det att klubben lades ner fortsatte många av de forna medlemmarna i decennier framöver att vara en nagel i ögat på etablissemanget.

Evelyn Waugh baserade flera av sina romangestalter på Hypocrites-medlemmar. Allra mest känd är nog Harold Acton som under 1920-talet blev en av de främsta så kallade dandyesteterna, ett epitet som han också använde som titel på första delen av sin självbiografi, Memoirs of an Aes­thete. Acton var tillsammans med Brian Howard, poet och journalist, förebild för den skarpsinnige Anthony Blanche i Waughs berömda roman En förlorad värld från 1945.

I en recension av Hellfire i Times skriver Daisy Dunn, författare till Not Far from Brideshead. Oxford Between the Wars (Weidenfeld & Nicolson):

”I sin bok visar Fleming på ett lysande vis hur lata och bortskämda flera av de här personerna var. De flesta av dem lämnade Oxford utan någon examen. Lokala butiksägare lät dem plocka på sig de böcker, de kläder och den exklusiva sprit de ville ha bara de skrev ner sina namn och vilket college de gick på.”