Lundborg förblir en gåta

De var stridslystna och företagsamma samt långa, blonda och blåögda och gifte sig främst inom sin egen grupp. Denna myt återupplivades under 1800-talets nationalistiska strömningar i Europa, och utvecklades från en avart till ren rasism.

Maja Hagerman har förtjänstfullt fortsatt denna exposé över rasismen, främst i Sverige, med sin biografi Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta. Hagerman gör en väldokumenterad studie av Statens institut för rasbiologis förste chef, Herman Lundborg (1868–1943).

Lundborg började inte sin karriär som rasbiolog. Efter läkarexamen 1896 arbetade han i sju år som psykiater på Uppsala hospital. Han gjorde socialmedicinska studier av sina kvinnliga patienter, många av dem lärarinnor och noterade att de hade för kort utbildning och för långa...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera

Läs vidare