Handlar frågan om det goda livet däremot om vår relation till världen – naturen, tingen, andra människor, oss själva – då ställer sig saken i ett annat ljus. Är det måhända så att vår relation till världen är i grunden störd och att det är detta som gör att det goda livet för oss ofta blir till en undflyende skugga, så nära men också så svår att få fatt på? Ett jakande svar på denna fråga kan sägas vara grundtesen i den tyske sociologen Hartmut Rosas bok Resonanz. Boken utgör ett försök att formulera en sociologisk teori om det goda livet och dess motsats utifrån begreppen resonans och främlingskap. Det är en översvallande rik bok. Det är även en djärv bok: få sociologer vågar ta sig an den klassiska filosofiska frå...