Magi på rutin
Denna höst präglad av mandatmatematik, Åkessonångest, Kristersonkakel, Björklundsbarn, utspelsultimatum och andra sarkasmretande fenomen på politikens tiljor, påminner jag mig ett land där sådant inte förekommer.
Kina säger ni kanske, där kommunistpartiet regerar oinskränkt sedan 1949 och Xi Jinping kan behålla makten så länge han gitter. Inga regeringsbildarkonvulsioner där, utan stabilitet och klara besked. Men nej, det är inte Kina jag får i tankarna utan ett betydligt mera närliggande land som för övrigt är ett av världens mest demokratiska, rikaste och mest välfungerande, vilket möjligen är den andra sidan av samma mynt.
I detta land är regeringskriser och långdragna regeringsbildarprocesser okända företeelser. Regeringens sammansättning påverkas nämligen föga av resultatet i parlamentsvalen. Den är densamma valperiod efter valperiod. Ministrar kommer och går men regeringens partipolitiska fördelning består.
Dess sammansättning styrs nämligen av något som kallas den Magiska formeln eller Zauberformel, Formule magique eller Formula magica som den heter på tre av landets fyra officiella språk. Den definieras av sifferserien 2-2-2-1 och har tillämpats vid varje regeringsbildning i landet sedan 1959.
Bakom sifferserien döljer sig en regering – förbundsrådet kallad – bestående av två ledamöter vartdera från de tre största partierna i parlamentet och en representerande det fjärde största. De utses av parlamentet bland parlamentets ledamöter efter varje val. Inom denna sjumannaregering utnämner parlamentet slutligen en ordförande som byts varje år enligt ett rullande schema, mot någon annan av rådets ledamöter. Hen kallas landet president.
Det handlar sålunda om en permanent samlingsregering. Den lägger aldrig några lagförslag som inte rådets alla medlemmar är överens om. Därav förstår man att utrymmet för stora reformer och politiska experiment är högst begränsat i detta land, som är besatt av tanken på samförstånd.
Till de reform- och experimentbegränsande faktorerna hör också att regeringen inte gärna lägger förslag som dess ledamöter misstänker kommer att möta så mycket motstånd bland befolkningen att det genererar en medborgarinitierad folkomröstning mot regeringens lagförslag.
I dagens läge består förbundsrådet av två ministrar från socialdemokraterna, två från nationalkonservativa SVP, två från det liberala FDP och en från kristdemokraterna. I år, 2018, är presidenten sosse. Han heter Alain Berset, men eftersom presidenten byts varje år minns få vad hen heter.
Politiker är överhuvudtaget rätt anonyma figurer i detta land där politik inte är ett yrke utan ett förtroendeuppdrag och politikers maktutövning begränsas av Västeuropas lägsta skatteuttag. Möjligen är namnet på SVPs partiordförande känt men i så fall inte för att SVP är landets största parti utan mest för att han heter Albert Rösti, dvs Albert Potatiskaka.
Är detta då ett land utan opposition? Icke! Medborgarna utgör oppositionen. Lagförslag som godkänts av parlamentet vinner laga kraft först efter 90 dagar, om ingen dessförinnan mobiliserat 50 000 namnunderskrifter mot förslaget. Då blir det folkomröstning.
Så var det till exempel för några år sedan då regeringen moderniserade landets flygvapen med ett jaktplan av svenskt ursprung. Det ville inte folket. En majoritet röstade nej, Sverige stod där med besvikelsen och landets flygvapen med en flotta alltmer ålderdomliga amerikanska F-18-plan.
Konkordanzdemokratie eller Harmonidemokrati kallas landet sin speciella form av styre. Denna upptagenhet med samförstånd och kompromisser beror på landets speciella historia och befolkningens religiösa och lingvistiska sammansättning. På detta lands begränsade yta ska fyra språk och två antagonistiska religiösa inriktningar samsas, vilket 1847 utlöste ett kort inbördeskrig.
Populärt
Det löser sig inte
New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?
Harmonidemokratin kan vara en förklaring till att det har gått så osedvanligt bra för landet sedan dess. Villkoren förblir sig förutsägbart lika för skolor och näringsliv och andra verksamheter år efter år. Landet tillhör Europatoppen i BNP per capita. Det största problem som detta exportberoende lilla land brottas med tycks vara en ständigt allt hårdare valuta, trots att styrräntan på –0,75 procent är världens lägsta.
Under de senaste 45 åren har växelkursen mot svenska kronor mer än sjufaldigats från 1,25 till över 9 kronor. Som de flesta läsare säkert redan räknat ut är landet ifråga Schweiz. Kanske skulle schweizarnas Magiska formel ha varit något för talmannen Anders Norlén att testa i sina regeringsbildarmödor, det vill säga en regering bestående av två ministrar från sossarna, två från moderaterna, två från SD och en från centern medan Björklund han blir utan, liksom Lövin, Fridolin och Sjöstedt.
Det skulle bli ett slimmat kabinett, föredömligt oförmöget att ställa till det med populistiska utspel, aktivism, politiskt korrekta lagförslag och ultimativa löften. Nästan som en expeditionsministär…
Journalist och författare.
