Kampen för denna överlevnad pågår ständigt och utan pardon, helt enkelt därför att jordbruksproduktionen inte kan hålla jämna steg med tillväxten av antalet munnar att mätta. Eller rättare sagt: den jag egentligen tänker på är ju faktiskt Charles Darwin, som tyckte sig ana ett ljus någonstans i det malthusianska mörkret och som lyfte fram denna kamp för överlevnad som bränslet i den aldrig vilande urvalsprocess som driver fram arternas utveckling i och med att de bäst lämpade belönas med mer sex och en mer månghövdad avkomma, som sedan bär de lämpliga anlagen vidare i nästa generation. Och så vidare.

Litet grann på samma sätt måste vi kanske förhålla oss till skepsismen mot främlingar. De flesta av oss tenderar att betrakta den som en sorts intellektuell missbildning och...