Vår sekulariserade tid har gjort sådana imperativ till hoppingivande mantran som människor upprepar i desperata försök att behålla något mitt i all tröstlös förgänglighet. Som om man genom medvetenhet om sin fl yktighet kan bli immun mot den och komma närmare tillvaron. Men att få behållning av något om man hela tiden påminner sig om dess stundande avslut är svårt, menade Martin Heidegger. Han ansåg att vi i en tilldödenvaro (Sein-zum-Tode), där vi är så kollektivt medvetna om vår förgänglighet att hela vårt vara riktas mot detta.

Nietzsche tyckte på ett liknande sätt att man borde leva som om man skulle leva om sitt liv i evig återkomst. Allt man gör ska man kunna tänka sig att göra om i all oändlighet, och tillfälliga lättsamma nöjen som man bara tillåter sig en...