Min nya husläkare
Häromsistens besökte jag min husläkare, som jag haft i åtta år. Under denna tid har jag träffat henne två eller tre gånger per år. Hon är vänlig och korrekt, men tycks inte egentligen komma ihåg mig, eller vem jag ”är”.
Hon inleder aldrig något småprat om hur jag lever, vad jag gör eller knappast hur jag mår. Hon verkar inte direkt intresserad, och det får man ha full respekt för. Där jag bor i Småland har landstinget satt upp ett tak om 1 100 patienter per husläkare.
Konsekvensen är att min frisör, som jag träffar ungefär var sjätte vecka, vet betydligt mer om min livsstil, mina vanor och mina intressen, ämnen som kunde vara värdefulla för en husläkare att känna till.
Senast jag träffade min husläkare hade jag anmält att jag haft litet magknip och ont i magen under flera månader. Besökstiden sattes tre veckor framåt i tiden, och under tiden kom jag själv på att det kunde bero på laktosintolerans. Jag slutade med laktosprodukter och blev över en natt nästan helt fri från symtom.
Jag behöll ändå min besökstid och min husläkare verkade tro på detta med laktosintolerans. Jag frågade henne då, om det var ok att någon gång vid restaurangbesök ta tabletter med laktas – enzymet som bryter ner laktos – som man kan köpa receptfritt på apotek. Hon verkade då mycket brydd, och undrade vad det var för slags tabletter. Jag sökte upp dem via Google på min telefon, och visade henne. Hon framhöll då, att hon inte kände till detta, men att hon skulle be en AT-läkare på avdelningen att undersöka saken, tills vi sågs nästa gång.
För några år sedan kände jag viss oro för de dubbelslag som mitt hjärta gör – inte av glädje eller skräck, utan opåkallat. Min far hade en liknande åkomma. Samma husläkare gjorde då en preliminär undersökning, och remitterade mig sedan till en avdelning på sjukhuset som satte på mig mätelektroder under ett dygn. Därefter förklarades att de dubbelslag jag hade var ofarliga.
När jag nu var hos husläkaren för magknipet lyssnade hon också på hjärtat. Hon utbrast: du har ju dubbelslag! Har du haft ont i bröstet, känt smärtor där? Nej, svarade jag, jag undersökte detta för några år sedan, och fick då svaret att de inte var farliga.
När vi träffas har min husläkare inte en aning om vem jag ”är”, alltså mina vanor, mitt leverne, mina omständigheter. Hon har heller ingen som helst kunskap om min sjukdomshistorik, då hon uppenbarligen inte har tid att läsa in min journal, fast det är hon som remitterat mig till olika specialister för vård. Detta är inget konstigt, hon kan ju orimligen komma ihåg och känna till alla de 1 100 personer som hon har i sin vård.
Min slutsats är att en AI-robot, som ser litet trevlig ut – kanske som de där japanska sjukhusrobotarna eller som C-3PO i Star Wars – och som hälsar vänligt, utbyter litet småprat om hur min vardag ser ut – vilket jag då vet registreras och lagras – skulle vara oändligt mycket mer effektiv som husläkare.
Populärt
Det löser sig inte
New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?
Föreställ dig att din Chat GPT hade tillgång till din sjukjournal och samtlig via nätet tillgänglig medicinsk kunskap, nästa gång du söker vård för någon åkomma. Diagnosen skulle vara långt mer tillförlitlig, än den som din husläkare kunde prestera. Du skulle inte behöva söka upp laktastabletterna på din telefon.
En framtid med AI kan te sig hotfull, men det finns en alldeles tydlig potential.
Professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.
