Författaren börjar med att konstatera att han försökt ta familjen Bernadotte på största möjliga allvar. Naturligtvis inställer sig frågan, hade det inte varit bättre att helt enkelt bestämma sig för att ta familjen på allvar? Det är lätt att föreställa sig de val författaren gjort. Han beskriver hur kvällstidningarna, Hänt i Veckan och Svensk Damtidning varje vecka ger en på en gång respektfull och förödmjukande bild av kungafamiljen. Och tillägger att när det gäller pressen är kungafamiljens medlemmar mer eller mindre värnlösa inför allt som skrivs om dem. Ska man vara noga, familjen är precis lika värnlös inför vad som skrivs i böcker.

Så när Arne Norlin påstår att han helt har struntat i skvaller, så länge det inte h...