Arbetarrörelsens makttillväxt präglade 1900-talet. Socialdemokraterna ut-vecklades till det ”statsbärande” partiet med 44 år i regeringsställning fram till 1976. Då stod också LO som starkast. Med Saltsjöbadsavtalet som grund byggdes den svenska modellen, där parterna utan statlig inblandning och under arbetsfred slöt centrala löneavtal, som höll sig inom de samhällsekonomiska ramarna och ändå tillförde löntagarna ökad köpkraft.

Men fackets växande inflytande gällde inte bara lönefrågor. Vid denna den svenska korporatismens höjdpunkt hade de stora arbetsmarknadsorganisationerna företrädare i alla verksstyrelser av någon betydelse liksom i alla viktiga utredningar. Mäktigast var LO, som var störst och dessutom samverkade med det stora regeringspartiet. När LO mötte hinder att dr...