Mitt Facebookflöde består till stor del av ett brett urval av den svenska högern och det uppstod närmast en tävling i vem som hårdast kunde kritisera SVT för detta skamliga val.

Bättre reklam för ett program är svårt att föreställa sig. Nyligen fick jag tid att slå mig ned framför SVT Play och beskåda underverket. Mot alla odds levde det upp till förväntningarna. Det måste sägas att kritikerna har rätt.

”Om något behöver vi fler original. Människor som går på tvärs med tidsandans seder och åsikter.”

Dokumentären kunde delvis ha planerats av Guillou själv. Den är insmickrande och uppblåst, gör stor sak av allt det huvudpersonen vill stå för, går aldrig vidare om det blir obekvämt och hoppar glatt över sådant som talar allvarligt mot honom. Det är väldigt nära ett självbiografiskt verk. Och det är fantastiskt.

Programmet påminner mig om hur mycket jag ändå uppskattar dessa gamla vänstergubbar med egon i stratosfärisk storlek. Jan Guillou hör till de främsta och bästa i den genren. En annan är Leif G W Persson som givetvis också medverkar i programmet. De är båda lika delar skickliga yrkesmänniskor och bekymmerslösa barn som tävlar om utrymmet i sandlådan.

För all del tror jag inte att Guillou gör särskilt mycket positivt för Sverige. Han är stöddig, har en otrevlig ton och gör allt han kan för att vrida landet i vad jag anser en skadlig riktning. Men han och hans gelikar tillför något annat. De bidrar med färg och kontrast till en annars alltför homogen palett.

Detta är inget försvar i sak. Guillou har fel om det mesta, ingen tvekan om saken. Men han bryter av. Inte nog med att han är orädd över vad andra ska tycka, han behöver konflikten med andra. Är det värdigt att i landets största tidning skriva att Ebba Busch framstår som en ”elak liten fan”? Nej, självklart inte. Men måste allt vara ständigt värdigt och slätstruket?

Man behöver inte se sig om särskilt länge för att se att samtiden i övrigt präglas av överdriven nogsamhet. Du får inte säga något fel, det finns kvar för alltid. Och varje ord måste behandlas som om det kan förvandlas till en kula med ditt namn på. Moderaterna har börjat svära för att försöka visa sin folkliga ilska och det är de mest överlagda svordomarna som världen har skådat.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Sådan är världen som vi har skapat. Det är i någon mening bara att acceptera att vi lever i ett långdraget nervöst sammanbrott. Och just därför är jag så förtjust i människor som Jan Guillou, Leif G W Persson, Jan Myrdal och för den delen Göran Persson. När resten av samhället darrar som asplöv gör de vad de vill och säger vad de tycker och ingen rår på dem.

Om något behöver vi fler original. Människor som går på tvärs med tidsandans seder och åsikter. Men då måste vi drastiskt ändra inställning till oliktänkande. Den svenska homogenitets-kulturen är väldigt stark, och oförlåtande mot den som sticker ut. Då krävs det ett väldigt tjockt skinn för att härda ut och det kommer bara att bli tjockare med tiden. Nu är trycket förmodligen så hårt att det är fullt möjligt att ingen klarar av det längre.

När allt är sagt och gjort är en värld utan Jan Guillou avsevärt tråkigare än en där han finns. Så varför inte passa på att njuta medan tid är? Våra nuvarande vänstergubbar kan vara våra sista original.