De tyckte att landet skötte sitt juridiska system på ett felaktigt sätt och funderade till och med på att utesluta landet. Dessutom var de uppbragta över att landet ständigt satte sig emot de flyktingkvoter de hade kommit överens om. Men i februari i år hände något märkligt: landet blev plötsligt EU:s hjälte. Det skyndade till ett annat lands hjälp, stod det bi när det angreps av en mäktig granne och tog med öppna armar emot dess medborgare när de tvingades fly. Det handlar förstås om Polen. Landet har visat sig vara inte endast en acceptabel medlem av EU utan en helt oumbärlig sådan.

Den 20 januari i år gav EU-kommissionen Polen 70 miljoner euro i böter. Summan var visserligen mest symbolisk med tanke på att Polens BNP år 2021 uppgick till nästan 600 miljarder euro, men den var en tydlig signal att EU-kommissionen var missnöjd. Missnöjet gällde landets tillsättning av domare, och kommissionen hade redan gett Polen böter. Det hade den rätt i, för Polens regering verkade ha glömt hur demokratiers maktfördelning fungerar: att den exekutiva delen inte ska bestämma över den juridiska.

Andra EU-medlemsstater hade dessutom länge klagat på att Polen vägrade ta sitt ansvar när det gällde fördelningen av asylsökande i Europa. De flesta anländer ju i Italien och försöker sedan ta sig vidare till Sverige och Tyskland, men EU:s tanke är att de ska delas upp enligt ett kvoteringssystem. Europadomstolen höll med. För två år sedan dömde den Polen, liksom Ungern och Tjeckien, för att de vägrade delta i kvoteringen och därmed bröt mot EU:s lagstiftning. Också där hade EU-domstolen och medlemsstaterna rätt: att tillhöra EU innebär inte bara rättigheter utan också skyldigheter, och medlemsländer ska inte välja vilja gemensamma lagar de vill följa.

När Belarus i somras började importera asylsökande för att transportera dem vidare till gränsen mot Polen, Lettland och Litauen och skapa kaos i EU såg Polen (och Lettland och Litauen) till att de allra flesta inte kom in. Röster i Bryssel och andra västeuropeiska städer klagade på att de tre länderna använde kraftigare tag än väntat, men efter ett tag såg sig Belarus ledare, Aleksandr Lukashenko, slagen och strömmen sinade. De tre länderna hade försvarat EU:s yttre gräns mot en diktators kreativa och ondskefulla angrepp.

Men det var inget mot vad världen nu ser. Enligt FN:s flyktingorgan, UNHCR, har runt 3,6 miljoner ukrainare flytt utomlands sedan Rysslands invasion den 24 februari. Mer än 2,1 miljoner av dem har flytt till Polen. Stora antal ukrainare har också tagit sig till Rumänien, Moldavien, Ungern, Ryssland och Slovakien, men Polen har med stor marginal tagit emot flest. Och landet har tagit emot flyktingarna med öppna armar. Redan på krigets första dag mottogs ukrainarna med öppna armar, utan byråkrati och med lättförståelig information. De fick åka kollektivtrafik kostnadsfritt, det ordnades skola, de vuxna fick jobba.

Polen har lovat att det varma välkomnandet, inklusive skola och jobb, kommer att fortsätta i 180 dagar, vilket kan förlängas om kriget inte har upphört då. Polen hade för övrigt redan öppnat sitt land åt ukrainarna: mer än sju miljoner har fått visum sedan kriget i Ukrainas östra delar inleddes 2014. Många av visumen var turistvisum, men otaliga ukrainare har stannat. Och då har vi inte ens nämnt den militära hjälpen. Polen var ett av de första västländerna som erbjöd sig skicka militärt materiel till Ukraina, och dess ledare piskar fortfarande på sina kollegor i andra huvudstäder att skicka mer än de hittills har utlovat. På den polska sidan står soldaterna förberedda om Vladimir Putin skulle komma på tanken att göra något än mer befängt än att invadera Ukraina.

Det är märkligt hur ofta världen bara ser vissa egenskaper hos ett land. Det är lätt, för då behöver man inte reflektera på djupet. Tänk bara på hur många ensidiga böcker som har skrivits om USA, ofta av författare som aldrig ens har bott där. Men inte ens Polens mest inbitna kritiker kan undgå att imponeras av landets insats under detta hemska krig. Man kan till och med hävda att Polen inte bara har visat att det förtjänar att vara med i EU: det har visat sig vara en hörnsten.

Publicerad: 24 mars 2022