Det här var alltså under den tid när Raoul Wallenberg var som mest frånvarande från allas fokus. Vår ambassadör då hade inte ens läst dossiern på UD. Det stora skamliga ärendet, att en svensk diplomat suttit fängslad och antagligen dödats i Sovjet, hade skjutits åt sidan. Uppvaktningarna hade ägt rum på 50-talet och 60-talet då känslorna hade svallat men de hade nu lagt sig. Familjen hade givetvis inte glömt eller gett upp. Jag minns att jag bjöds hem till föräldrarna von Dardel på 70-talet för att följa upp ett ungerskt spår, ett av många.

Men 1980 meddelade svenska UD att de gjort en ny framställan och krävt information om Raoul Wallenbergs öde. Någon månad senare släpptes också cirka två tusen dokument i ärendet – inte alla, men en försvarlig m&a...